Färg på rätt ställe kan verkligen få.....

....igång mig.... idag var jag inne i Malmö och efter mitt möte var jag lite tidig till nästa möte så jag passade på att "stana" lite..... Gick inom Lagerhaus, tycker det oftast är kul att gå igenom deras butik, finns oftast något fint och härligt att drömma om, och om det är tillräckligt fint så säljer de oftast "drömmar" som man har råd med vilket är lite extra fint.....

Idag gick jag ju helt igång så fort jag kom innanför dörrarna, vilka fantastiskt härliga färger som mötte mig....

...här började det.....

...tittade åt höger och där var nästa färgkavalkad.....

....hittade detta lite längre in i butiken.... och det som "knockade" mig helt var.....

...visst måste det bara vara helt underbart mycket roligare och bli bättre bakresultet med alla dessa härliga redskapen, bunkarna och attiraljerna i dessa härliga färger????.......

Det var nästan så jag föll för hela härligheten, det var bara det sunda förnuftet, och då inte i form av "varför ska du köpa fler bakattiraljer, har du inte tillräckligt, du bakar inte så ofta?????........." de hade jag lätt kunnat "döda" med argument som "men om jag har dessa saker så bakar jag säkert mer, det blir säkert bättre resultat, jag tycker säkert att cupcakes och andra sötsaker är godare om jag bakat med hjälp av dessa attiraljer!!!!!......".

Det sunda förnuftet som slog till var "latmasken".... jag var gåendes, hade långt till bilen, skulle inte inom bilen på väg till nästa möte, orkar inte bära dessa skrymmande saker så långt och så länge.......

Men vilken tur att jag lät något sunt förnuft tala och bestämma.....för var skulle jag få plats med alla dessa härligheter? Ingen aning! Skulle jag baka mer om jag köpt dem??? Troligen inte!.... men så härliga. Och om jag skulle byta ut eller ha nya bakgrejor så vet jag defintivt var jag ska gå och jag ska absolut köpa det i härliga färger istället för de där tråkiga vita och rostfria jag har.......

De där härliga färgerna gick så bra ihop med dagens känsla - solen sken, klarblå himmel, vårvindar i allt det kalla (om man hade medvind, annars verkligen inte.....) jättebra möten som gav energi och både lärde och utvecklade mig! Mycket inspirerande dag där jag gick utanför min komfortabla zon. Var nervös när jag körde in till stan och väldigt nöjd och stolt över mig själv när jag körde hemåt!

Vi fortsatte firandet........

.....på lördagen.......jag och min bror hade bjudit hem mamma och pappa för att fira pappas födelsedag. Pappa har "oturen" att fylla år på nyårsafton, inte någon höjdare av många anledningar. Födelsedagen kommer lätt i skymundan för nyårsfirande på olika håll, men tänk hur det måste varit när han var yngre, sist att få skaffa körkort, sist att få gå på systemet, sist med att få skaffa och köra moppe......osv.... att vara sist med allt..... det som har med ålder att göra i varje fall.... Nu har ju inte det så stor betydelse längre, nu är det kanske nästan tvärtom, han är sist med att fylla år, yngst av alla i sin årskull...... Tänk så saker kan vända........

Vi brukar äta lunch hemma hos mamma och pappa innan vi alla ger oss in i våra "egna" nyårsfirande, men i år bjöd vi in dem till oss istället. Jag bjöd även in mamma och pappas bästa vänner som en liten överraskning, pappa visste inget. Kul och uppskattat!

Jag började dagen med att duka och fixa till dekorationer, härligt att få möjligheten att göra en nyårsdukning, det är så kul och denna gången fick jag bestämma färgerna själv........ inget rött så långt ögat nådde.... det blev vitt, svart och silver.

Gick igång ordentligt på vita tulpaner, gjorde ett härligt arrangemang, men det blev för stort för att stå på bordet, det fick pryda bordet där maten skulle stå.....Så underbart det är med tulpaner och speciellt vita....

Jag gick igång ordentligt på stjärnor som jag strödde på bordet också, stjärnor var temat för dagen..... även de låga ljusstakarna var stjärnor.

Men det där med dukar??? Hur tokig kan man bli, jag har hur många vita linnedukar som helst känns det som, men verkligen inga som passar till vårt matbord...... hade ett betydligt mindre matbord innan tillbyggnaden och då räckte de flesta dukarna, men nu hade jag svårt att hitta två som tillsammans kunde täcka bordet...... inte för att bordet är så långt, men med julafton så nära så hade jag hunnit tvätta dukarna vi använde då men inte blivit färdig att stryka dem eller att ta hem dem till mamma för att få hjälp.....men med tanke på att jag har ett linneskåp där det nästan trillar ut dukar så borde det ju inte vara något problem, men det var både tannagnissel och utbrott innan jag äntligen hittade något som funkade någorlunda. Trodde dessutom att jag hade fler linneservettar än vad jag hade, så det blev till att ställa mig och stryka servetter sådär på förmiddagen innan lunchen när tiden bara springer iväg.

Märkligt det där med tiden, den är alltid lika lång, varje timme 60 minuter, varje minut 60 sekunder och varje dygn 24 timmar och dessutom är tiden det enda som vi har lika av alla på hela jorden..... men ändå känns det verkligen som att tiden bara rusar iväg dagar som dessa..... och när saker som detta gör att det inte flyter på som man tänkt!

Nu började det stressa till sig, maten långt ifrån klar, det var typ potatis som var skalat, jag var långt från duschen, mannen iväg för att lämna sin barn, dukningen inte klar och tiden tickade iväg i ruskigt hög hastighet...... det var bara till att andas och göra saker och ting i rätt ordning....... inte helt lätt alltid.... men det gick bra! Vi låg ganska bra på det när gästerna anlände!

Brorsan och jag tog nog i lite i överkant, vi körde en tre-rätters-middag, allt var gott och vi njöt i fulla drag men sen skulle alla även senare på kvällen äta en tre-rätters-middag till...... skulle kanske kört något lättare som fisk eller så till huvudrätt, ska komma ihåg det till nästa år....... Det var lite väl maffigt att ge sig på en stor middag till, just då väldigt gott men dagen efter kändes det i kroppen........

Vi hade en mysig middag, mycket mat, prat och skratt. Pappa var väldigt nöjd med firandet av hans födelsedag och det märktes hur glad han var över att vi bjudit med deras vänner. Kul att göra honom glad, och brorsan och jag kände att vi dessutom hade kompenserat för att vi detta året glömt fars-dagsfirandet för pappa.....!!!!!

Sen var det bara att packa iväg mannen och mig själv, övernattningsgrejor, dricka för kvällen, en liten nyårspresent och köra ut på landet. Vi firade kvällen och natten med goda vänner på en släktgård ute på "bystan" vid Tomelilla.

En härlig och mysig kväll, ännu meeeeeeeeeeeeer mat. Våra vänner är väldigt duktiga på att laga mat, eller jag ska säga mannen är väldigt duktig på det, hans fru är den som tar hand om disken och annat praktiskt runt omkring...... vi fick en fantastisk meny med oxfilè som var så god att det var svårt att sluta äta, italiensk potatiskaka som var helt fantastisk i smak och en rödvinssås....... räkor, fikon, mozzarella med lite smått och gott före och en maffig chokladkaka efter kompletterade menyn..... mums, så gott! Men hjälp så mycket mat vi ätit denna dag...... att vi var smått svullna dagen efter var en underdrift.........

Vid tolv var det ut med alla barn och vuxna för att fira in det nya året, härliga 2012..... helt omärkt, med en massa förväntningar och ett oskrivet blad. Undrar vad detta året ska föra med sig. Känner att även detta år kommer bli ett händelserikt år. Jag är inte mycket för nyårslöften, förra året lovade jag mig själv att jag skulle ge mer av mig själv och vara mer kärleksfull och omtänksam både om mig själv och mina nära och kära. Det känner jag att jag verkligen gjort. Jag har gjort val detta året som har förändrat och kommer att förändra mitt och vårt liv på många sätt och det känns verkligen som att dessa val är gjorde med detta nyårslöfte i sikte.

Detta årets löfte och aktiviteter kommer att handla om att hitta något att jobba med som jag njuter av, som jag mår bra av och som ger mig glädje och energi och lära mig att kombinera det med kärlek för mig själv, familj och vänner. Jag ser fram emot vad 2012 och allt vad detta året kommer att innehålla och de val jag kommer att göra detta året och hur det kommer att påverka mitt och vårt liv!

Kinesiska lyktor försökte vi få iväg, med mycket jobb och slit lyckades vi få 2 att lyfta...... så denna bilden är inte från våra. Det är vackert när de stiger till väders, men vet inte om det är värt jobbet...... vi har nog inte rätta knycken.....

En dag på IKEA och Build a Bear.......

....kan göra den starkaste lite mör i kanten...... Vet inte riktigt hur vi tänkte när vi planerade denna dagen???? Mastigt schema är väl det minsta man kan kalla det, stor risk för konflikter och olika nivå på tålamod..... Men optimister som vi är så tog vi tag i detta "äventyr" med positivt tänkande.

Jag hade ritat och planerat vad vi skulle handla på IKEA, vi ska göra en "rokad" på landet, vårt arbetsrum ska flyttas ut från sitt rum och bli vårt nya "ren-tvätt-rum" där ska det vikas, förvaras handdukar, linne och annat som tillhör "alla". Vårt nya arbetsrum blir i korridoren där vi har våra sovrum. Våra småtjejer ska få två riktiga arbetsplatser i sitt rum, vi ska dels återanvända förvaring och annat från arbetsrummet, det behöver kompletteras med lite saker samt ska vi ha lite saker till det nya tvättrummet.

Både inköp och rokad är planerad, både med "ritningar" och inköpslista inklusive plockplatser, allt för att det ska vara lätt att förstå.....pedagogisk som man är.... Dock missade jag en "liten" detalj... .hur stora saker vi skulle handla, jag är en typisk IKEA-kund som har för stor tilltro till hur stor bil vi har och hur mycket som får plats i den..... tyckte att eftersom vi planerat att köra med två bilar (vi hade lite olika ärenden innan vi skulle sammanstråla på IKEA) så borde det ju inte bli något problem.

Min man är vis av erfarenhet så han ställde en kontrollfråga, hur stort är största paket??? Bara en bänkskiva 2,46 x 0,6 meter, en annan bänkskiva 2,2 x 0,6 meter, lite stolar som jag inte vet hur stora de är och lite stommar som bara är 1,95 x 0,9 meter och annat smått och gott!!! Det kan väl inte vara något problem att få in i bilen???? Det är väl bara att fälla sätena???

Det var läge att boka släp.....sagt och gjort, det gjorde mannen. Det skulle hämtas innan 14.00. På plast strax innan 14.00, jag och tre tjejer som ville in på leklandet.... hur kan man tycka att det är något spännande när man är 7,8 och 10 år??? Men det är ju inte jag som ska leka utan de. Direkt dit, fullt..... Mannen köar för att hämta ut släpet, snart har tiden gått över och vårt släp är borta..... blodsockret lågt, nu är det dax för mat. Vi upp i restaurangen för att köa, mannen fortfarande väntande..... Vi fick vårt släp, mat till alla, kaffe och en chokladbit efter maten och glass till tjejerna.....

Nu var vi redo för att shoppa loss..... okej, strukurerat, vi delade upp oss, mannen ner till tag-själv-lagret, jag till säljdisk för att få order på det som vi inte kunde plocka själv. Ett barn med mig för att välja skrivbordsstolar, två barn med mannen för att bli inlämnade i lekrummet...... Några minuter, sen ringde mobilen första gången....vad gjorde man innan mobilen fanns???? Hur lyckades man med ett besök på IKEA???

Fortfarande fullt på leklandet, barnen ville sammansluta med oss i utställningen, mannen gick vilse.....var fanns vi? Hur f_n hittar man på detta stället, var är jag, hur hittar jag er???????? Lungt och metodiskt - var är du? vänd åt andra hållet, följ pilarna, jag går ut och ställer mig i gången och fångar upp er....... Där dök de upp. Valde stolar, som tur var behövde tre tjejer inte enas om en sorts stol....då hade det blivit övernattning på IKEA för oss. Sen skulle mannen och ett barn gå ner till Tag-Själv-Lagret, lite nytt tillskrivet på listorna, lite borttaget och en sak skrivet bakpå en lista där enbart det på baksidan skulle plockas inte det på framsidan för det hade jag redan fixat som order eftersom det inte kunde plockas.......

Jag och två barn gick en snabb runda, fixade några smågrejor, gick ner till saluhallen och betade av på vår lista på väg mot Tag-Själv-Lagret. Ringde för att kolla så att allt gick som det skulle för mannen.....det går inte alls bra var det nedslående svaret.....hittar inget, får inte reda på någon plockplats, ska bara prata med säljare står det. OK, vilken lista är du på??? Står det något på baksidan?? Ja, det gör det! Okej, då är det bara det på baksidan du ska plocka, bry dig inte om det andra, det finns inte på Tag-Själv-Lagret!!!.....

Något sådant samtal till så var vi nere och kunde assistera med att plocka vi också. Det började bli måååååånga vagnar....... Ingen vagn gick att köra på något bra sätt. Saknades en produkt på plockaplats, hittade den någon annanstans och sen mot kassan.......Oj då, vilka köer.... Välj en kö, ställ upp vagnar, man och två barn. Ta ett barn vid handen, vi hade glömt handtag till skåpen..... vi sprang upp till köksavdelningen, valde handtagen och sen ner igen..... Nu, äntligen! Klara!

Vilket team-work hela dagen, alla hjälpte till, tjejerna var helt fantastiska på att fixa, köra, plocka och välja saker. Så härligt och så stolt man känner sig över våra tjejer och vår familj! Alla hjälpte till så vi höll humöret uppe, om någon dippade var det någon annan som såg till att vi plockade upp varandra!

En del av allt vi fick med oss hem från IKEA....

Hur såg tidsplanen ut??? Skulle vi hinna hämta ut våra varor, köra alla 4 vagnarna till bilen, packa bil och släp (vilken tur vi hade fått tag i släp, hur skulle vi annars lyckats få med oss allt???) och sen köra för att bygga barnens björnar innan de stängde???? Fick inte tag i affären så vi visste inte när de stängde......

Vi körde mot stan och höll tummarna för att de skulle ha öppet längre än till 18.00..... jag peppade tjejerna i bilen om att vi inte var helt säkra på att vi skulle hinna, att det kunde bli så att vi inte kunde bygga nallar och då fick det bli en annan dag....... Allt för att inte få "katastrof-scener" om vi inte skulle lyckas........ Barnen hade sett fram emot detta hela dagen.

Vi hann, vi hade gott om tid och tjejerna började välja.......vilket gosedjur, ska den ha ljud?? i så fall vilket???

Det blev kaniner för båda tjejerna. Ganska livlösa än så länge, men nu ska de fyllas!

Tjejerna fick vara med och stoppa sina kaniner, sätta in ljudet och vara med i hela processen. Så roligt det var och så väl omhändertagna vi blev.

Sen kom nästa val, vilka kläder skulle nallarna ha???? Oj så mycket det fanns att välja på, ska jag ha brudklänning, festklänning, tuffa cheerleading-kläder, tenniskläder med tennisracket eller vardagskläder????? Mycket att prova, tjejerna tog sig tid att välja.

Lyckan är total, alla våra nallar...... Så mycket man kan leka med dessa nallar. De är med överallt, tjejerna sover gott tillsammans med dem också.

Hela Build a Bear Familjen........

Att gå utanför sin komfortabla.....

.....zon kan vara väldigt jobbigt, det tar energi och känns i magen. Men så otroligt belönande och utvecklande det är. Så skönt det känns när man tagit den där "tjuren vid hornen" och verkligen gjort det.

Det är ju när man är utanför den där zonen som man utvecklas och känner att man lever. Var den där komfortabla zonen går och hur stor den är är ju individuellt för varje människa, det som känns jobbigt och utvecklande för mig är enkelt och något en annan person gör utan att reflektera över det.

Det är det som också är häftigt med det där med att gå utanför sin zon, det handlar om att "tävla" med sig själv, att övervinna sina egna "spöken", att utveckla sig själv. Det är bara jag som kan bestämma mig för att göra det och det är jag som får hela belöningen. Härligt!

Igår gjorde jag en sådan sak, för mig är det utmanande att mingla med en massa okända människor, att ställa mig upp och berätta om mig själv och vad jag är bra på och vad jag har att erbjuda och vad jag vill ha ut av detta möte och mingel.... Det är underligt på många sätt - jag kan stå inför 100-200 personer och prata, utbilda ett helt rum fullt med folk, ta riktigt obehagliga samtal med medarbetare och en massa annat  och detta gör jag utan några större förberedelser eller oro i magen. Men att bygga nätverk med nya människor på "främmande" platser är något som jag verkligen behöver jobba med och som kräver otroligt mycket av mig.

Igår var jag för första gången med på en BNI-nätverksträff  på Scandic i Malmö. Det var ca 25 ordinarie deltagare och 20-talet gäster, varav jag var en av dem. Hela vägen in i bilen repeterade jag vad jag skulle säga under mina 30 sekunder (!), om och om igen...... väl där inne, anmäla sig, mingla runt lite och sen upp till lunch. Det fanns inte plats i min nervösa mage för mycket mat..... sen drog presentationerna igång, alla gjorde bra och intressanta presentationer. Mycket energi och glädje över att vara där från alla.

Såklart var jag sist av alla..... oj, vad hjärtat klappade och andningen var snabb.... så äntligen, ställde jag mig upp och sa ....ja, undrar vad jag sa???? minns inte vad jag sa, det är helt blankt, men jag hade ju övat så det mesta av det jag tänkt säga fick jag troligen sagt. Sen släppte allt, jag kunde slappna av, jag kände mig stolt över mig själv, jag kunde replikera på vad som sades och när vi alla gäster skulle ge vår snabba feedback så var jag mitt "vanliga" jag igen! Kändes jättebra. Fick "hugg" på några riktigt intressanta kontakter att odla framåt, några bra tips och framför allt, en massa energi och kraft från ett helt rum med inspirerande och affärsmässiga människor.

Känslan av att ha utvecklat och utmanat mig själv och lyckats bra var verkligen skön, den gjorde mig "hög" hela dagen!