På gymmet, på spinning-passet, gårdagens träning känns i benen och man börjar dra igång 45 min morgonpass spinning.......funderar på varför man utsätter sig för något sådant????? Fortsätter in i passet, pulsen börjar stiga, benen jobbar - "upp och ner för backar", svetten pärlar sig på hela kroppen...... börjar närma oss slutet av passet, nu börjar gårdagens Cross-fit pass göra sig till känna, benen blir stumma, det finns knappt något kvar att ge och då "skriker instruktören" nu ger vi allt vi har de sista minutrarna......VADÅ - jag ger ju redan allt och har inte mer att ge??? Eller??? Jo, lite till finns det kanske??? Då börjar helt plötsligt ett blogginlägg att formas i mitt huvud??? Var kom det ifrån? - Kanske en överlevnadsstrategi - om jag tänker på något annat så känner jag inte att jag har en "nära döden upplevelse" på cykeln! ........
Det jag skrivit ovan hände i onsdags, jag började skriva och sen blev jag avbruten och kunde inte sätta mig vid skrivandet förrän några timmar senare och då var "inlägget" som jag format i huvudet borta! Ungefär som många drömmar, de känns så verkliga och levande precis när man vaknar, men så fort jag börjar prata och berätta om mina drömmar så försvinner de nästan alltid! Konstigt det där!
Det där inlägget som fanns inom mig kommer väl ut vid ett annat tillfälle! Vad vet jag??
Skapa en bra dag!
Kram
Pernilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar